Måste bara berätta om min hemska nattpromenix. Ja gick ut, ringde till Emma och vi pratade på som vanligt. Sen fick hon ett samtal från hennes kille och va tvungen att ta det. Då hade ju jag tid att kolla runt omkring mig, då helt plötsligt kom det en person rakt mot mig med ficklampa.

Jag som är fittigt rädd på kvällar höll på att skita ner mig av rädsla. Så när Emma kom tillbaka till telefonen började ja gå en skit lång och dryg omväg för att slippa gå mot ficklampe mammen. :P Men då helt plötsligt när ja kommit runt Milan ser ja en annan jävla person gå mot mig. Så ja stack tillbaka till en mörk ingång till dagiset och smög på den personen.

När ja stått där och kollat ett tag, försvinner personen bakom en snödriva stor som ett hus, ja blev livrädd igen och hade typ panik i mobilen med Emma och skyndade hem. NU är ja äntligen säker.

Ja berättade för mamma om ficklampe mannen. Jag blev lite lugnare när hon berättade att våran granne som har en hund brukar gå sista promenaden med ficklampa. Så det va ingen seriemördare, ÄVEN om hunden är läskig som fan.
Men den maskerade försvunna mannen bakom snödrivan är fortfarande på fri fot.


Jag hatar kvällar.